Hej Martina,
Kan du berätta mer om personerna i din serie Satellite? 
”Projektet kretsar kring alienation och gemenskap, om hur vi definierar oss själva i relation till en annan. Det är en slags dokumentation av själva utrymmet emellan oss. Personerna är främst från platser eller situationer där människor utmanar det utrymmet, och på olika sätt ifrågasätter personlig integritet. T.ex. i alternativa samhällsformer och grupper med en experimentell samhällsstruktur. Eller som i det mer normativa inom familj och kärleksrelationer – som på många sätt utmanar eller utarmar det mer bekväma avståndet.”

Hur mycket tid tillbringade du tillsammans med personerna i bilderna?
”Det varierade, en dag eller vecka. Ibland var det även människor som jag kände. Då var det andra saker som t.ex. uttryck genom kläder eller kroppsspråk som var intressanta att dokumentera inom frågeställningen av projektet.”

Hur arbetar du med ljuset i dina verk?  
”Jag har länge utvecklat metoder för att nå ett visuellt språk genom reducering och abstraktion. Ett traditionellt användande av fotografi visar ofta mer information än vad medvetandet och ögat hinner registrera. Därför leker jag med möjligheten att visa mindre. Här har det analoga fotografiet och mörkrummet varit användbara. Negativets transparens, om använd på ett överdrivet vis, blir en projektionsyta – en möjlig plats för betraktare att placera sina egna associationer i det avsides förväntade.”

Vad är det bästa med att arbeta med fotografi? 
”Redigerande är den del som jag upplever som mest spännande. Jag arbetar ofta med mängder material för att kunna arbeta icke linjärt och associativt. Kameran kan även agera som en slags följeslagare genom livet och upprätthåller en form av samarbete med omvärlden. Arbetet med fotografi, men även med film, blir rätt så ofta en ursäkt att utforska saker som jag är nyfiken på eller vill lära mig mer om.”